Svenska Muaythai-Förbundet

 
 
 
 

Därför dömer vi inte som i Thailand
E-post Skriv ut

”Hade det här varit i Thailand hade min fighter vunnit”. Så låter det ibland när någon är missnöjd över ett domslut. Den som klagar har ofta helt rätt – för i Sverige dömer vi inte thaiboxning som i Thailand. Och nu ska ni få veta varför.

Den 25 och 26 november var den erfarne thailändske domaren Sawaeng Thaweekoon på plats i Stockholm för att närmare förklara skillnaderna mellan amatörmuaythai och proffsmuaythai – och varför man delar upp sporten på det viset.

Cirka 50 tränare och domare från landets klubbar deltog i semiarierna, som är en av förbundets första stora satsningar på klubbarna – men långt ifrån den sista.

Fredrik Johnson, förbundsordförande, varför arrangerade ni seminarierna med Mr Thaweekoon?
– För att vi i Sverige ska veta hur man bedömer muaythai i Thailand. Detta är inte helt enkelt att förstå om man inte har rätt information. All information och kunskap om sporten ökar vår kompetens i Sverige.

Mr Thaweekoon började själv fightas för 40 år sedan, sju år gammal i viktklassen 15 kilo. Med över 100 matcher bakom sig som fighter, och 12 år vardera som domare på arenorna Rajadamnern och Channel 7, är hans kompetens inget man ifrågasätter. Idag dömer han både boxning och thaiboxning, är senior referee inom IFMA och WMC och lärare i muaythai på Bangkoks universitet.

Han gick direkt in på de två stora skillnaderna mellan amatör- och proffsmuaythai, vilka är: I proffsmuaythai handlar det om att göra mest skada. I amatörmuaythai handlar det om att göra flest muaythaitekniker.

Exakt hur man bedömer – och vilka kriterier man bedömer efter, och i vilken ordning – ser ni här:

Proffs                                                                      Amatör
1  Orsaka skada & smärta, försvaga                      1 Fler muaythai-tekniker
2  Kraft och tydlighet                                              2 Kraft & tydlighet
3  Fler muaythai-tekniker                                        3 Orsaka skada & smärta, försvaga

Som ni ser har man alltså samma kriterier inom proffs och amatör, men man värderar dem olika. Därefter värderas de likadant:

4 Aggressivitet (det är alltid bättre att vara den som börjar en attack)
5 försvar (till försvar räknas även sveptekniker eftersom de stoppar motståndaren men inte skadar eller tröttar denne nämnvärt)
6 Annat

Där har vi alltså den redan poängmässiga skillnaden. För att en muaythaiteknik ska vara poänggivande (detta gäller alltså oavsett om det är amatör eller proffs) krävs att den är

• träffsäker
• kraftfull
• tillåten

Därför ger en kraftlös teknik där boxaren inte har sin kroppsvikt bakom teknik, aldrig poäng.
Den andra stora skillnaden är att proffsmuaythai handlar om att göra mest skada – och vinna i längden. I amatörmuaythai, som här i Sverige, sätter domarna poäng rond efter rond. Slutpoängen ger oss en vinnare. Det gör att en fighter kan göra tre vinnande ronder – och sen bli trött, få stryk i de två sista, men ändå vinna fighten, eftersom han eller hon ändå kammat hem flest poäng.
Men, i proffsmuaythai, den vi ser i Thailand, har man en löpande poängställning. Man ser fighten som ett lopp, och den som går fräschast i mål vinner – eller som mr Thawekoon sa:
– Den som har mest ont nästa dag har förlorat.
Det här betyder alltså att en fighter som blir trött efter tre ronder och sen får stryk i två ronder förlorar fighten. Att fightern var stark i början har väldigt liten betydelse, och när motståndaren alltså tar över i fjärde ronden leder han fighten.

Vad är då anledningen till att vi har två typer av muaythai?
– Amatörmuaythai har vi för att bevara skickligheten i sporten (the skill of the sport), förklarar mr Thawekoon.
– I proffsmuaythai har man redan den, och fighten går ut på att ta reda på vem som är starkare, vem som kan skada motståndaren mest – vem som är bäst.

Fredrik Johnson, Varför kan vi inte bara ha proffsregler här i Sverige precis som i Thailand?
– Det kräver att man har en komplett kunskap om muaythai, vilket få har. Det är också svårt att tillämpa detta då vår tekniska nivå på boxare i Sverige inte är lika hög som i Thailand.

Där har vi alltså klargjort de grundläggande skillnaderna kring amatör- och proffsmuaythai. Men, mr Thawekoon lärde oss mer än så – den stora skrällen var ju att den svepteknik, som de flesta klubbar i Sverige – och i resten av världen – tränar på, är foul, alltså en otillåten teknik.
Det handlar om när man håller fast motståndaren med en eller två armar samtidigt som man sveper eller kastar – man får alltså inte ha mer än en beröringspunkt när man utför dessa tekniker. Den mest rimliga förklaring till varför en foul blivit så vida spridd är helt enkelt att det är ett sätt för thailändarna hålla stora västerlänningar i schack, och därför har det även blivit att man lärt ut den till dem.

(En roande – eller oroande om man så vill – parantes i detta är att när Rhassan Muhareb i första ronden mot Martin Akhtar gör just en sådan svepning under WMC-turneringen på Hovet samma kväll och domaren (mr Thawekoon) bryter och påpekar att det är en otillåten teknik, så ska både Paolo Roberto och Sportbladet ha kommenterat det som att domaren gjorde fel.)



Efter grundgenomgången svarade Mr Thawekoon på deltagarnas frågor. En av dem var: Varför ser man sällan lowkicks på thailändsk proffsnivå?
– Det är så lätt att skydda sig mot den sparken att den inte ger några poäng. Den är lätt att blocka. Därför använder ingen den. Sparkar mot kroppen är svårare att blocka.

Här följer några frågor om muaythai till vår ordförande.

Fredrik, Hur ska vi i Sverige förhålla oss till amatör vs proffs? Kan vi vänta några regeländringar?
– Förbundet ska så klart lyssna på vad klubbarna önskar men vi måste också ta det bästa från amatör och pro-regelverket så vi får en rolig och attraktiv sport i Sverige. Men i närtid är nog svaret nej förutom att vi kommer att jaga alla fouls, så att det blir rättvist.

Apropå rättvist: Vi har nyss bevittnat en uppskattad gala på Hovet, som dock väckte frågor: Förbundet har de senaste året varit tydliga med att de enda 3x3-fighter som beviljas är de i turneringar. Ändå var det 3x3-fighter under galan. Varför då?
– Det har varit stor skillnad på vilka boxare som deltagit och de jag nu kommer på har inte varit redo för A-klass men ville då gå A-klass med 3x3 minuter för att 3x5 blev för mycket. Så SMTF har nu ansökt om att få tillämpa 5x2 minuter med fulla regler utan armbågar.

Thaimatcherna sändes utan traditionell thailändsk musik. Både på Eurosport och i Thailand sänds de med musik, och det är även meningen med de tv-sända matcher i kommande SM.
– Det står klar och tydligt i regelverket att A och B-klass ska ha wai khru och musik. Detta ska vi fortsätta att ha som krav annars så kommer vi få förbud mot att ut öva muaythai i Sverige och det kan Sport Athority of Thailand se till. Vad det innebär är att vi kan bli avstängda från EM och VM.

Powerpoint: Så bedömer vi muaythai i Sverige. (högerklicka och spara som)