Den 4 juni 2022 fick Sverige inte mindre än tre världsmästare och en världsmästare i U23 under VM i Abu Dhabi. Senast vi fick ta del av ett sådant guldregn var VM i Jönköping 2016. Då var det Sofia Olofsson -54 kg, Patricia Axling -57 kg, Bea Malecki -67 kg och Anna Strandberg -71 kg som stod för guldmedaljerna. SMTF har pratat med våra nykrönta världsmästare och först ut är Angela Mamic!
Angela tävlar för Öresunds Muaythai i -71 kg och har en tung meritlista sedan tidigare. Meriter i urval är 4 VM-silver, 2 EM-guld, 3 EM-silver och 4 SM-guld. Till vardags arbetar hon som kvalitetskoordinator i Malmö bor i hus med sin man i Landskrona och tränar i Malmö.
Efter EM i Istanbul tidigare i år så var det tre parametrar som Angela fokuserade på att höja: teknik, kondition och mentalt. Under december och januari månad slet hon med långa perioder av förkylning och var därför inte i den formen hon föreställt sig vid EM vilket hämmade hennes kapacitet. Det mentala har hon arbetat med i flera år och arbetet är återkommande, ge sig själv möjligheten att vara lugnare, mer stabil och mindre ångest. Hon visste att om hon skruvade upp samtliga parametrar så skulle det räcka till VM-guld.
Gällande VM beskriver Angela det som generellt det mest välorganiserade VM hon deltagit på. Även om det fanns små störmoment såsom att det var en bussfärd mellan hotellet och arenan och inte promenadavstånd. Hotellet hade god standard och maten var riktigt bra. På arenan var allting välorganiserat och publiken bjöd på ett bra tryck som åhörare! Gällande landslagets sammansättning så säger Angela att det här är i särklass det härligaste landslaget hon varit en del av. De stöttar varandra, har roligt tillsammans och hejar 100% på läktaren. Det ris som Angela riktar mot mästerskapet handlar om att det är trist att enbart manliga fighters fick tävla i A-ringen (matcherna TV-sändes nationellt). IFMA jobbar för jämställdhet i övrigt men det här var ett snedsteg.
Åren i landslaget
2016 var Angelas landslagsdebut. Hennes första mästerskap tog hon, enligt henne själv, ’lite som det kom’, eftersom hon inte visste vad hon kunde förvänta sig av den internationella eliten. Efterföljande år visste hon vart ribban låg och blev därefter ett namn att räkna med i VM-finaler. Utan att förringa värdet av ett VM-silver, eller rättare sagt hennes fyra, så ledde det till negativa tankar och att hon såg ner på sig själv som aldrig lyckades vinna just VM-finalerna. Det paradoxala i detta är att hon samtidigt vunnit EM två gånger mot samma fighters, varför hon visste att guldet var hennes om ’bara fick ihop det’.
Hur blev nu våren för Angela och de målsättningar hon satt upp?
Hon beskriver hur hon själv mått bättre mentalt under vårens gång. Det är en effekt av att hon har blivit bättre på att balansera den press hon lägger på sig själv i träning. Samtidigt har hon även bytt arbetsplats vilket genererat i en mindre stressfylld arbetssituation och att hon får bättre återhämtning i sitt privatliv. Hon tror att en atlet som mår bra, presterar också bättre. Det blir roligare att tävla om jag delvis kan njuta av resan dit. Under det här mästerskapet har hon intalat sig själv att varje match ’bara är en match’ och under finalen sa hon till sig själv att det inte var finalen. På så vis lyckades hon sänka pressen på sig själv.
VM-finalen mot finska Anna Rantanen
Det var ingen mindre än finska Anna Rantanen som stod för motstånden i årets final. De är långt ifrån okända för varandra då det här var deras fjärde möte i ordningen. Efter sammandrabbningen i finalen är ställningen 3–1 i vinster till Angela.
Det är speciellt att möta en person man tidigare mött. Vi känner till varandra styrkor och svagheter. Jag vet att hon har längdövertaget och att jag därför behöver pressa hela tiden, vara först och driva framåt. Målet var att inte ta clinchen, utan för det fall att det blev clinch skulle jag fokusera på att låsa runt kroppen och inte jobba mot nacken. Jag har en bra vänsterspark men jag kände att Rantanen backade bakåt hela tiden precis så mycket att jag inte nådde henne. Här kommer erfarenheten in och jag hade förmågan att ställa om och anpassa min gameplan. Jag förlorade nämligen första ronden och tänkte ’jag förlorar inte en VM-final till’ och då gäller det att gräva djupare. Det som drev mig var att jag inte ville känna att jag hade kunnat vinna om jag bara ansträngde mig mer. I rond 2 och 3 var det orden ’inte en gång till, nu ska det gå’ som drev mig framåt. Orden ’jag vill, jag ska, jag kan’ är mitt motto och jag har låtit gravera in det i ett smycke till mig själv.
Organiserad, glad, stresstålig
Hur kändes det när domaren reste din arm?
Vi skrattar ofta åt mig för när jag vinner ser jag alltid ledsen ut för jag ser glad ut. Det är känslostorm och kroppen är lite osäker på vad den ska ge uttryck för. Men det var en enorm glädje och glädjetårar när jag sedan ringde min pappa. Hela min familj är väldigt stöttande och min mamma och pappa har rest världen runt för att se mig tävla internationellt.
Efter VM har jag gått runt och varit glad utan att förstå varför. När jag har tänkt efter så är det VM-guldet som ligger där och pyr i mitt undermedvetna, vilket är häftigt.
Hur har det sett ut med publicitet och uppvaktning efter VM?
Jag är född och uppvuxen i Olofström och den kommunen blev årets idrottskommun 2021. De har därefter varit aktiva i att både ge ut en bok om idrottare från Olofström, men generellt varit duktiga på att uppmärksammat personer som kommer därifrån och som presterat bra inom idrott. Kommunen fyllde även 50 år vilket firades på själva nationaldagen. Kungen och drottningen var där och jag fick tillsammans med andra idrottare gå upp på scenen och ta emot blommor, diplom och present från kommunen. Därtill har det varit uppvaktning på jobbet, blombud och andra trevligheter.
Vad driver dig till att orka pressa dig själv så mycket, fysiskt och mentalt?
Jag vill se hur bra jag kan bli. Jag har inte haft en målsättning i form av ett resultatmål och sen ska jag vara klar efter det. Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt. Annars hade jag inte orkat hålla på. Jag har blivit bättre på att hitta en bra balans i livet för att orka hålla på i så många år. Efter mitt VM-guld så känner jag att vill idrotta mer än någonting annat här i livet.
Till alla som undrar, hur gör man för att bli bäst i världen?
Älska det du gör. Du måste vara beredd på att göra uppoffringar såsom socialt och kanske delvis en karriär inom arbetet. Allt blir lidande. Men det positiva med idrottandet måste väga över det negativa. Du ska inte heller vara driven av motivation, motivationen varierar nämligen från en dag till en annan.
Vad utmärker en bra fighter enligt dig?
Du behöver vara mångsidig för att nå långt (tekniskt). Är du för ensidig så kommer dina motståndare att förstå sig på dig. Du ska inte heller försumma prehab och rehab utan förstå att det är viktigt för det långsiktiga arbetet. Särskilt om du ska hålla i många år.
SMTF önskar dig ett varm grattis till ditt efterlängtade VM-guld och önskar dig en fin sommar! Tack för att du tog tiden att dela med dig av dina upplevelser till våra läsare.
