Knappt en månad har gått sedan 31-åriga Ewin Ates från Lund bärgade hem en guldmedalj från VM som arrangerades i Bangkok, Thailand. Det senaste internationella mästerskapet som IFMA arrangerade var EM 2019 i Belarus. Där tog Ewin en bronsmedalj i 60 kg-klassen och sammantaget så har det varit en lång väntan för henne och de andra atleterna i landslaget att få tävla internationellt igen.
Till vardags arbetar Ewin som socionom på ett HVB-hem för unga och tränar på Öresunds muaythai i Malmö under ledning av Rasmus Svensson. Det är en liten klubb som fram till nyligen enbart satsat på elitverksamhet och i skaran av klubbkamrater återfinns thaiboxningsstjärnor som Erica Björnestrand (-63.5 kg) och Angela Mamic (-71 kg) och som båda representerat landslaget i många år. Även f.d. landslagsatleten Emma Thyni (-57 kg) tränar på klubben och fick vid sidan av att agera sparring- och clinchpartner även ställa upp som hundvakt till hunden Biggie medan Ewin var och tävlade.
Efter en femteplats på VM och en tredjeplats på EM 2019 så beskriver Ewin sig själv som taggad på mästerskapen efterföljande år för att ’höja sin ranking’. Till följd av pandemin blev det en synnerligen lång väntan som bidrog med känslan av att hon tappade ett helt år. Men trots det har det inte varit några större problem med motivationen under den här tiden. Som fighter är hon van att träna och vänta på matchtillfällen och vet hur man ’lurar sig själv’ i tron om att snart kanske det blir match. Idrotten bygger lite på att man går runt och väntar och uppladdningen är vanligtvis väldigt lång för få minuter i ringen.
En annan bidragande faktor har varit att trots pandemin så har Ewin i princip kunnat träna som vanligt. Eftersom de är så få till antal på klubben så har de inte blivit begränsade i samma utsträckning som många andra klubbar samtidigt som Malmö idrottsakademi som Ewin samarbetar med haft öppet. Därigenom får hon tillgång till fystränare, idrottspsykolog och kostrådgivning och i viss mån ett litet ekonomiskt bidrag som är öronmärkta för just träning och tävling.
Som fighter är Ewin vass på distans då hon är både rörlig, snabb och explosiv. Inför VM 2021 har hon velat bli starkare i clinchen och arbetet för att nå dit kände hon av redan under SM 2021. När VM-uppladdningen inleddes i september månad så fortsatte hon på inslagen väg.
Hennes första tankar inför sin viktklass på VM var att vi var väldigt många men att det är viktigt att kunna fokusera på en match i taget. I första matchen blev Ewin bye, vilket innebär att hon blev seedad direkt till kvartsfinal, och mötte där en motståndare från Holland. Det blev en bra öppningsmatch där hon fick visa upp ett brett register. Ewin var hela tiden mycket snabbare än sin motståndare men fick även utdelning för sitt arbete i clinchen. Efter första ronden som var den jämnaste av tre så ökade Ewin och tog hem segern med 30-27. Efter en vilodag var det dags för semifinal mot Ekaterina Vinikova från Ryssland. Hon studerade ryskans kvartsfinal mot en polsk motståndare och analyserade vad polskan gjorde och inte gjorde som ledde till att hon förlorade. Ewins gameplan var att avbryta ryskans rytm och att framförallt att sparka istället för att boxa eller clincha. Efter tre ronder utsågs Ewin till vinnare och var därmed klar för sin livs första VM-final.
Inför finalen var det, som alla förstår, väsentligt mer nerver. Känslan var att det kändes overkligt men äntligen var det dags. ’Det kommer bli krig idag’ konstaterade Ewin coh hennes tränare. Motståndet stod turkiska Kubra Kocakus för och hon är en rörlig fighter med bra boxning. Ewin förlorade första ronden och kände att turkiskan vann den. Inför andra ronden höjde Ewin och blev förvånad när hon tappade även andra ronden. I tredje ronden var Ewin fullständigt dominant men när domslutet meddelades gick vinsten till turkiskan med 29-28. Ewin var naturligtvis väldigt ledsen över förlusten och förstod knappt vad som hände när Markus Österblom och Hans Edström ordnade med underlag så att en protest kunde lämnas in av lagets Team Manager Lena Olsson. När protesten givits in var det en lång och nervös väntan. Många funderingar for genom huvudet på Ewin. Skulle hon bli glad om hon fick domslutet med sig? När det nya domslutet meddelades så innebar det att Ewin kunde titulera sig som världsmästare (29-28). Hon började gråta, skrek tack och kände sig jättetacksam för de som la in protesten.
Ewin beskriver en sorg att ha blivit berövad på att få en seger tilldelad i ringen när domaren lyfter vinnarens hand i slutet av matchen. Det blir inte samma sak att tilldelas en seger i efterhand även om en guldmedalj alltid kommer vara en guldmedalj. Dramatiken tog tyvärr inte slut där, utan turkiskan valde att inte delta vid medaljceremonin och delar av det turkiska laget visade ingen respekt när den svenska nationalsången spelades. Trots det kunde Ewin sträcka på sig och känna sig stolt. Matchen i sig var verkligen en finalmatch och hon kände att svårighetsgraden höjdes i alla matcher under mästerskapet.
Senare på kvällen fick Ewin verkligen känna sig som en vinnare och beskriver det stöd och hur fantastiska alla i landslaget varit under den här perioden. Först fick hon stöd av samtliga när hon blev bortdömd och sedan fanns de där för att gratulera henne när domslutet ändrades. En jättebra lagkänsla infann sig och hon beskriver stödet som ’en varm solidaritetskänsla’. VM-guldet blev lite extra speciellt eftersom det inföll på samma dag som hennes tränares födelsedag. Den perfekta födelsedagspresenten helt enkelt!
Efter VM blev Ewin kvar i Thailand med sin sambo för lite välförtjänt semester. Hon säger att det var skönt att bara få vara och njuta av det som varit. Om knappt en månad arrangeras EM i Istanbul och Ewin säger att hon även här åker utan förväntningar. Hon tar alla tävlingar en match i taget. Precis som att segertåget på VM växte fram så försöker hon även nu framgent att resonera på samma sätt. Vara i nuet. Det kanske är en strategi för att hantera att inte lägga för mycket press på sig själv. I och med att Ewin tog sig till final så kvalificerade hon sig till The World Games som arrangeras i juli 2022 i USA. Det blir det stora målet inför kommande år och det ska bli så roligt!