Moa Carlsson har varit framgångsrik som junior och har hanterat övergången till senior med bravur. Som juniorfighter tog hon JSM-silver 2018 och två JSM-guld de efterföljande åren. Hon representerade juniorlandslaget på JVM 2019 men sedan slog pandemin till och satte stopp för ytterligare uppdrag som junior. Sommaren 2021 vann hon sitt första SM-guld som senior och vid de efterföljande internationella mästerskapen har hon ställt upp i damernas -54 kg i U23. Vid EM i Istanbul fick hon med sig en bronsmedalj hem och under VM i Abu Dhabi fick hon med sig den ädlaste valören av de alla, ett guld.

Nybakad världsmästare

Sedan barnsben har Moa hållit på med hästar och tävlade i hästhoppning fram till högstadiet då kampsporten krävde all hennes uppmärksamhet. Det var som 11-åring som hon började träna boxning för Vaggeryds MT och hann gå några diplommatcher före hon bytte till en klubb närmare hemorten, Marieholm. Det var alltså vid Anderstorps kick- och thaiboxning som Moa inledde sin thaiboxningskarriär. Hon beskriver att hon uppskattade thaiboxningen mer då den tillåter fler tekniker. Så småningom började Moa att träna och tävla för Halmstad Muaythai och sedan årsskiftet tränar hon på den nystartade klubben Halmstad Fight Academy som enligt henne själv är en liten klubb men med stor kunskap och fighters som tävlar på hög nivå. Moa säger att hon hela tiden tränar med de som är bättre än vad hon själv är.

”Alla som tillhör en klubb tycker givetvis att ens egna klubb är den bästa, men i min värld är verkligen Halmstad Fight Academy den bästa klubben. De är ett härligt och bra litet gäng!”

Från vänster: Anton Wall, Kenny Hong, Moa, Rene Bon Costa och Marcus Liljedorf Sundin

Moa tog studenten förra året från naturvetenskapliga programmet. På sikt drömmer hon om att läsa till kiropraktor eller kanske barnmorska, men för stunden arbetar hon inom vården, ett yrke som hon arbetat inom sedan hon var 16, och som hon verkligen trivs med. På fritiden älskar hon att baka och laga mat. Hennes favoritbagare är Camilla Hamid och Roy Fares. När hon själv bakar väljer hon kanelbullar men det blir även en och annan sockerkaka, Budapestbakelse och solbullar.

Moas motto är: vill man, så kan man.

Klivet från junior till senior
Det är ingen hemlighet att det inte är en dans på rosor att ta klivet från junior till senior. Moa berättar hur den lyckade övergången resulterat i de bästa åren i hennes liv. Att fylla 18 år och vinna SM-guld ledde till att flera dörrar öppnades upp och den åtråvärda landslagsplatsen blev hennes. I det ögonblicken bevisade hon för sig själv att hon kan slåss, att hon är en fighter. Det har varit en lång tid då hon själv inte förstått sin egen kapacitet och tänkte först inte ställa upp på SM. Hon kämpar med låg självkänsla men hennes tränare Rene har hjälpt henne oerhört på vägen. De har kommit varandra nära och Moa berättar att utan honom hade hon inte varit där hon är idag, vare sig inom thaiboxningen eller personligt. Han finns där i motgångar och han finns där i medgångar.

Coach Rene och Moa på ett av alla mästerskap de deltagit på

Hur är det en del av att vara en del av landslaget?
Landslaget är ett bra gäng där alla hejar och stöttar varandra. Och det är roligt att få umgås tillsammans under så många dagar. Men jag lever i en bubbla när jag är i väg på mästerskap vilket resulterar i en rejäl urladdning när jag kommer hem igen. Jag har varit helt tom inombords efteråt men även under mästerskapen så är det emotionellt. Jag har gråtit, jag har skrattat. När du vinner en match på ett mästerskap så blir du upprymd och glad men inser snabbt att du måste lägga den åt sidan för att fokusera på nästa match. Därför kändes det lite lyxigt när jag tillät mig själv att njuta i en hel dag mellan min semifinal och finalmatch på VM. Det var fint.

3 styrkor som fighter:  Lugn (före match och i rondvila), stark och hård boxning

Matcherna på VM
I första matchen ställdes Moa mot en thaiboxare från Saudiarabien. Hon berättar att hon var galet nervös men att hon ändå lyckades avsluta matchen i förtid (den bröts efter knappt 90 sekunder i första ronden). Det var boxningen som satt bäst och sedan fyllde hon på med huvudsparkar. Det må varit en kort match men det kändes ändå rejält i bröstkorgen efteråt.

I semifinal väntade en motståndare från Iran. De är kända för att ha oortodox stil och jag misstänkte att hon skulle sparka högt ofta, vilket hon gjorde. Första ronden tappade jag men jag kände mig inte stressad för jag kände att jag läste av henne. I andra ronden växlade jag upp och gav henne två räkningar. Här fick jag till en vändning så att jag alltid var först och sist i varje slag- och sparkväxling. I tredje och sista ronden blev det flera räkningar så matchen bröts i förtid.

I finalen väntade en teknisk fighter från Thailand. Moa hade sett att hennes starkaste vapen var sparkar och teeps varp hennes gameplan blev att fånga sparkarna och kontra. Hennes grej var sparkar och teeps. Även här tappade Moa första ronden men beskriver att det var medvetet för hon behövde läsa av henne. I rondvilan fick Moa en glöd och började därefter arbete mycket med lowkicks och boxning. Jag försökte flyttade mig ofta och fånga hennes sparkar. Jag gjorde likadant i tredje ronden och jag kände att jag vann solklart i både andra och tredje ronden.

Vilken är karriärens hittills roligaste match?
Ohotad första plats är min VM-final i Abu Dhabi. Det handlar framförallt om att jag har jobbat med mig själv mentalt, även om resan dit inte är klar än. Men under det mästerskapet hade jag arbetat intensivt och resultaten började komma. Helt plötsligt kändes det roligt att tävla och tankar som ”vill jag verkligen det här?” var som bortblåsta. Mitt mind set inför matcherna var även något helt annat. Nu lyckades jag tänka positiva tankar och njuta. Jag matade mig själv med budskap som ”jag vill detta, det ska bli så roligt”. Det är en styrka att kunna ligga under två matcher på VM men vända.

Hur gör man för att bli stark mentalt?
Du måste vilja bli bättre mentalt. Du som person och individ, du måste jobba med dig själv för att kunna prestera i thaiboxningen. Mår jag dåligt som privatperson så kommer det gå ut över thaiboxandet. Tankar förstör och sätter krokben och därför måste du jobba med dig själv. Det var Rene som började stötta och hjälpa mig mentalt och som sedan fick mig att gå till en idrottspsykolog, vilket jag gjort i ett år. Hon har varit till stor hjälp. Jag har lyssnat mycket på mindfullness för att kunna ta kontroll över nervositet och lära mig att tankar är bara tankar. Förr så var det så att om jag hade en dålig träning så trodde jag att det gjorde mig till en dålig person. Idag kan jag resonera med mig själv och rationellt fundera över varför en träning blivit som den blivit. Jag skriver även ner saker som jag gör bra och sätter båda långsiktiga och kortsiktiga mål.

3 styrkor som privatperson: Ödmjuk, snäll och envis

Vad kände du när domaren reste din hand som segrare?
Alla känslor kom på en och samma gång. Det var en obeskrivlig känsla. Jag fyllde av lycka och glädje. Första samtalet efter guldet gick till morfar som inte svarade. Morfar är väldigt idrottsintresserad och följer mig slaviskt i min karriär. Han och mormor var på t.ex. JVM i Turkiet men han kunde inte följa med tidigare i år p.g.a. corona. Men utöver det har han sett ungefär varenda match. När morfar inte svarade så ringde jag min mamma som hade sett matchen tillsammans med moster, pappa osv. Alla skrek och grät i telefonen.

När jag kom hem till Sverige igen så stod hela släkten i trädgården och överraskade mig. Det blev ett fint firande på gården. Dagen efter var det strålande sol så jag låg hemma och solade och tog det lugnt. Flera gånger har jag tittat på mig själv i spegeln och tänkt ”jag har vunnit VM” och därefter både lett och varit glad. Ena sekunden är jag glad och nästa otroligt trött. Det är tur för jag har landslagskompisar som berättat att det inte är ovanligt att man blir låg efter ett mästerskap oavsett vinst eller inte. Men jag försöker ändå minnas och glädjas åt det som varit.

Vad driver dig till att orka pressa dig själv så mycket, fysiskt och mentalt?
Sedan jag var liten såhar jag alltid varit envis. Vill jag någonting så blir det så. Det kan naturligtvis ha sina nackdelar. När jag har bestämt mig för någonting så blir det så. För en tid sedan var jag med i en intervju, det handlade om thaiboxning. Då frågade de mig ”om hur många år är du världsmästare”. Då svarade jag att jag ska bli världsmästare inom fem år. När jag hade vunnit min VM-final så berättade jag det för Rene och då hade det gått knappt 4.5 år.

Till alla som undrar, hur gör man för att bli bäst i världen?
Ge aldrig upp. Och du måste lägga otroligt mycket tid på träning men det viktigaste av allt är det mentala. Det påverkar dig som fighter i ringen så jobba mycket med dig själv.