Camilla Danielsson som tävlar i -45 kg har representerat landslaget sedan 2015 och är således både rutinerad, tekniskt skicklig och innehar en lång meritlista. Senaste internationella mästerskapet, EM i Belarus 2019, föll hon i finalen och åkte hem med ett silver. 

Camilla tillsammans med tränarna Taeng-Am Prajerd och Henrik Nässén.

Hur länge har du tränat thaiboxning?
I cirka 10 år.

Vilken klubb representerar du?
Odenplan Fightgym.

Varför började du tävla?
För att jag alltid vill bli bäst på allt jag tar mig an.

Vilka år har du representerat landslaget?
2015, 2016, 2017, 2018, 2019,2020 (uttagen, men inga tävlingar då) samt 2021.

Vad anser du vara det viktigaste för att nå landslagsnivå?
Mycket erfarenhet eftersom den internationella nivån är väldigt hög, samt disciplin och målmedvetenhet.

Bakom kulisserna på EM i Belarus.

Vad kommer du fokusera extra mycket i din träning för att lyckas internationellt?
Fortsätta sträva efter en väldigt god fysisk form samt att jobba på de delar jag vill förbättra inom min fighting. 

Vad har du för målsättning med kommande mästerskap?
Ta medalj av högsta valör.

Vilket är ditt bästa och ditt jobbigaste minne från ett mästerskap?
Bästa minne var när vi var en väldigt liten landslagstrupp som åkte till Prag 2018 och jag vann mot en väldigt duktig Ukrainska. Det är den gången som jag varit mest nervös, innan jag gått upp i ringen, över att möta någonsin. Samt den gången på EM 2019 när ukrainska tränaren “Fräsen” vinkade med ett stort leende mot mig.. De som vet de vet.

Mitt jobbigaste minne var nog första gången jag mötte världsmästaren i min viktklass Alena från Belarus. Det var på VM i Jönköping i semifinalen och då hade jag inte tävlat så mycket internationellt tidigare. Hon var av en helt annan kaliber än de jag mött tidigare så kände mig väldigt överkörd i den matchen. Dock så växte jag väldigt mycket av den erfarenheten och kunde ta merd mig mycket av det i min träning framöver.

Camilla tillsammans med Patricia Axling, Jessica Pettersson och Giang Hoang på VM i Bangkok 2019

Vilket är ditt mest udda minne från ett mästerskap?
Ett av mina mest udda minnen var när min sambo Giang skadade sig på VM i Minsk, Belarus, 2017 och vi fick åka till vitryskt sjukhus. Det kändes som att vi åkte tillbaka ca 20-30 år i tiden. Eller snarare som att vi var i någon slags apokalyps, där det först låg massa blod på uppfarten när vi kom fram till akutmottagningen och en sköterska stod och spolade bort blodet. Sen väl inne var det ganska dåligt ljus i korridoren, ganska trångt, en hel del fulla människor, någon låg på en bår, någon låg och gormade och blödde och ja.. det var ganska dramatiskt haha! Allt gick bra med Giang dock 🙂

Hur påverkas du av jetlag?
Enda gången jag påverkats lite var när vi flög till Cancun i Mexico, men då påverkades jag snarare när vi kom hem. Har inget direkt minne av att det var jobbigt på plats!

Vad är det första du gör när du kommer till hotellrummet på ett mästerskap?
Kollar badrummet om det finns badkar (föredrar att ta vikten i badkar om det behövs).

Har du några rutiner inför match?
Äter dubbelnugge! Tror Hans Edström har patent på den ritualen sedan 2014 med Odenplan i alla fall.

Har du någon förebild?
Sofia Olofsson, som också är min klubbkamrat, är en stor förebild och jag är otroligt tacksam att ha haft henne som sparringpartner osv. under alla dessa år och fortfarande har 😀

Vem är den svåraste motståndaren du har mött?
Alena Liashkevich från Belarus som är fyrfaldig IFMA världsmästare. Har mött henne två gånger. Hon har riktigt bra boxning (väldigt rysk stil i sin skolning och bra tryck i nävarna trots låg viktklass), är lite längre än vad jag är och har bra fotarbete. Hon är mycket av en kontringsfighter och gör verkligen bara exakt det som krävs för att vinna. Men har sett henne fightas mot sådana som satt stor press på henne och även då kan hon växla upp.

Vilka tips har du till de som vill sats på thaiboxning?
Att disciplin verkligen är key. För oavsett om du går dina första matcher eller är längre i din karriär så kommer en tävlingssatsning alltid vara krävande och man måste ta sig igenom dom passen som känns skit, när man inte orkar egentligen och när man inte tycker det är kul. Det bästa tipset jag har är att när man är i en sådan period i sin träning när allt känns tungt och man kanske precis haft ett pass där en känt sig absolut SÄMST i hela världen, är att det oftast är de passen där det känts tungt, men man ändå tagit sig igenom det som utvecklar dig i slutändan. Det är när det är som svårast och du tar dig igenom det som du utvecklas. Precis som att du oftast kanske lär dig mer av en förlust än en vinst te.x.

Camilla på instagram: camilladanielsan

Foto: Christoffer Onnerby