Sista person ut i den här sommarläsningen är landslagets förbundskapten, Rasmus Svensson. Rasmus är även huvudtränare på den lilla men framgångsrika Malmöklubben Öresunds Muaythai. 

Vem är du?
Jag har varit engagerad i thaiboxning i 25 år och dessförinnan har jag varit aktiv inom boxning. Jag började boxas som trettonåring och tävlade för Malmöklubben Enighet. Mitt första möte med thaiboxning och första gången som jag såg det överhuvudtaget var när jag var 19-20 år gammal och besökte anrika Lumpinee stadium i Bangkok, Thailand. Stämningen i den bettinggalna publiken var magisk och matcherna grymt bra. När jag var runt 23-24 år så lämnade jag boxningen och började träna thaiboxning istället.

Vilken roll har du i landslaget? 
Jag har en tudelat roll inom landslaget. Sedan knappt två år tillbaka är jag förbundskapten. Eftersom det inte var några internationella mästerskap 2020 så har jag inte officiellt varit iväg på ett mästerskap som förbundskapten än, men har tidigare till viss del stöttat tidigare förbundskapten i den utsträckning det behövts, vilket varit passande eftersom jag sedan 2015 även är ledamot i SMTF styrelse. Jag har innan coachat egna fighters på ca 20 SM, ett 10-tal VM, ett flertal EM samt andra internationella turneringar.

EM i Paris 2017 här tillsammans med Angela Mamic, Johan Andersson, Erica Björnestrand, Therese Gunnarsson och Ewin Ates.

Vilken kompetens och vilka egenskaper kräver din roll?
Förbundskapten: Som förbundskapten i SMTF är det inte jag som tränar landslagets atleter, det görs av tränarna på klubbnivå. Min roll handlar om att organisatoriskt samla och få ihop laget. Se till att atleterna är i den formen som krävs men framförallt stödja både boxarna och deras respektive tränare som följer med på mästerskap. Med min långa erfarenhet av mästerskap så känner jag att jag kan ge den stöttning som behövs. Särskilt när man är ny inom landslaget och det är första gången man är iväg, både som boxare och tränare så kan det vara överväldigande, och då är det viktigt att vara behjälplig så att alla vet vad de ska göra när och vad det är som gäller.

Martin Akhtar vinner proffstitel.

Coach: Det är naturligtvis viktigt att kunna thaiboxning men framförallt att man måste kunna anpassa sin thaiboxning utifrån vem man tränar eftersom alla boxare har olika styrkor. Det går inte att lära ut exakt likadant till alla eftersom varje boxares förutsättning är unik. Det gäller att vara lyhörd och förstå folk och få dem att överträffa sig själva. Få boxarna att tro på sig själva och överträffa sig själva. Och det är även det svåraste.

Beskriv din dag på ett mästerskap
Dagen börjar med att jag följer med boxarna till invägning, därefter laddar vi och tar det lugnt, är lagom i tid till arenan och kollar motståndaren. Om möjligt så är det viktigt att man har koll på motståndaren innan boxaren möter dem. Om du vet dina boxares styrkor och egenskaper så kan du styra det rätt på ett schackspelsmässigt sätt. Därför ska du studera motståndarens svagheter och styrkor och lägga upp en gamplane.

Rasmus tillsammans med Angela Mamic och Kenny Hong.


En del tid går även åt att hålla boxarna lugna så länge som möjligt. Adrenalinet går upp och ner och drar det iväg för tidigt så är de helt matta när det väl är dags. Jag tycker inte heller att man som boxare ska behöva tänka på någonting. Jag bär till och med väskorna fram till arenan (sen får de bära allting tillbaka själva :). Som coach måste du ge lika mycket som de som tävlar. Det är viktigt att både boxare och coach har gett allting på träningarna.

Utöver det här så ska vi inom landslaget alltid vara på plats och titta på matcherna och stötta våra kamrater. Det är viktigt att landslaget är tillsammans och hejar på varandra. Kanske behöver jag även se någon motståndare live. På dagar då det inte är match så brukar jag hålla igång boxarna med lätt träning för rytmens skull, för att känna att känslan är där. Det kan även vara så att jag sett brister/svagheter hos motståndaren och vill gå igenom dem.

På VM i Bangkok 2019 tillsammans med Ewin Ates, Angela Mamic och Patricia Axling

Vad är det roligaste med att vara coach?
När det du har tränat med dina boxare fungerar! Att lyckas förbättra en boxare på träningen genom att bygga denne bit för bit, likt ett lego, och sen fungerar det i match! Vid ett mästerskap så sa jag till min boxare i första rondpausen  ”det här är din bästa rond i karriären”. Efteråt grät min boxare, inte nödvändigtvis över vinsten i sig, utan av glädje för allt slit och nötande äntligen satt efter alla år.
 
Om min boxare går en gala så vill jag hellre att min boxare boxas riktigt bra och förlorar än att boxaren gör en riktigt dålig match och vinner. Redan under matcherna sitter jag och tänker på vad vi ska träna på framgent. Att vinna medaljer är naturligtvis jätteroligt men att lyckas med det långsiktiga arbetet och utvecklas så att det syns i matcherna är det bästa.

Vilket mästerskap har du varit mest nöjd med och varför? 
Eftersom jag har haft turen att vinna många medaljer och matcher med mina egna fighters under åren så är det svårt att välja ett separat mästerskap. Är faktiskt nöjd med de flesta mästerskap som vi har deltagit i.
Sen har IFMA thaiboxning utvecklas väldigt mycket under åren. Både organisatoriskt och sportsligt. Jag var på VM första gången 1996 i Bangkok och då var IFMA ganska litet. Det var inte så många länder som deltog och det var ganska dåligt organiserat, medan nu är IFMA en stor och ganska välsmord organisation, med väldigt många länder som är medlemmar och är en IOK-godkänd idrott.

Vad anser du vara det viktigaste för att nå landslagsnivå? 
Viktigt är att ha fallenhet för thaiboxning så man lär sig de tekniker och den rytm som man behöver för att lyckas.

En boxare måste ha modet och viljan att vilja gå upp och fightas och det är något som inte alla har. Man måste kunna övervinna den nervositet och ibland rädsla som man har när det är matchdags. Man måste också ha en järnvilja att lägga ned all den tiden som krävs och plåga sig själv med mycket hård träning och man behöver även en tränare som är engagerad. Utan en bra tränare är det helt omöjligt för du kan aldrig utveckla dig sig själv fullt ut.

Hur står sig Sverige internationellt?
Normalt sett bra men senaste VM (2019) var det statistiskt sett inte lika många medaljer. Men däremot var det flera boxare från svenska landslaget som mötte motståndare som var riktigt duktiga och presterade bra.

Sverige räknas av IFMA som ett av toppländerna inom thaiboxning men fler länder kommer bli bättre genom att satsa mycket och utvecklas nu när thaiboxning blivit erkänt av IOK. Här behöver vi vara varsamma så att vi inte blir omsprungna. Vi har även många nya i landslaget det här året så vi får se vad utkomsten blir.

Hur bör en fighter träna för att en landslagsutövare ska lyckas internationellt? 
Det här är en jättesvår fråga eftersom alla boxare har olika förutsättningar. Vi har varit inne på det tidigare. Om vi tar Muhammed Ali och Mike Tyson som exempel. Två fantastiska boxare på absolut världsnivå men helt olika som boxare och har garanterat inte tränat på exakt samma sätt. Naturligtvis behöver man komplett träning för fysik, teknik och kondition. Annars blir du omsprungen men det måste också passa boxaren själv och det är där som tränaren kommer in. Vidare gäller det även att ha en välplanerad kosthållning och få rätt hjälp med styrketräning m.m. så teamet runt boxaren är väldigt viktigt på flera sätt!

Finns det kravprofil för landslaget?
Nej, det finns ingen kravprofil. Jag resonerar som så att vi inte åker varje sig skidor på tid eller hoppar inte heller höjd. Alla boxare har olika förmågor och vinner därför också på olika sätt. Det är inte mätbart på samma sätt.

Hur går uttagningar till landslaget på junior- och seniornivå?
Seniorer: Den som vinner SM-guld och som anses vara tillräckligt bra för att vara med på ett internationellt mästerskap blir normalt uttagen till svenska landslaget. Vi premierar SM för att vi vill hålla en hög standard på SM. Det ska vara svårt att vinna SM och därför vill vi att landets bästa boxare deltar, och det ska kännas viktigt för våra boxare att komma med i landslaget. 

En person som blir uttagen till landslaget kanske egentligen inte är bäst i Sverige (till exempel om andra bättre boxare fått förhinder att delta på SM), så vill vi ändå skicka den boxaren om denne anses vara tillräckligt bra för att delta på ett internationellt mästerskap. För på så vis får den boxaren internationell erfarenhet och därmed höjer vi standarden för svensk thaiboxning. 

Vi tänker alltså inte bara på att vinna medaljer utan också på att förbättra svensk thaiboxning. 

Juniorer: Om man vinner SM-guld som junior betyder det inte per automatik att man blir uttagen till VM. Och det beror på säkerhetsskäl, att svenskt regelverk skiljer sig från andra länders, och därför görs en individuell bedömning på varje enskild fighter. Däremot innebär ett guld att man blir uttagen till utvecklingsgrupp/talanggrupp.

Vilken tycker du är den viktigaste egenskapen hos en fighter?
Viljan att vinna, att inte ge upp. Ett stort fighterhjärta är A och O.
Teknik kan du alltid lära dig men du behöver det där extra. Det finns boxare som är grymma på träning men som inte har det mentala för att tävla. Sen måste du naturligtvis bygga på med rätt träning men utan vilja är det svårt. Däremot kan man som boxare ha förmågan att övervinna sin rädsla inför match och då går det också.

Vilket är ditt mest udda minne från ett mästerskap?
Efter bland annat flera VM i Thailand, Uzbekistan, Ryssland, Malaysia, Belarus och Mexiko så finns där många udda minnen. Dock blir det en för lång lista så det får vi ta i mina memoarer om 20 år. 

Thaiboxning har fått fullt erkännande av IOK. Tror du att thaiboxning blir en OS-gren inom en överskådlig framtid?
Jag tror tyvärr inte det men hoppas.

Hur många medaljer tror du att vi tar om VM arrangeras i år?
Jag är skrockfull och därför säger jag ingenting 🙂