Del nummer tre i sommarläsningen är en intervju med en person som inte själv är coach eller fighter. Personen i fråga är sedan många år tillbaka team manager för det svenska landslaget och de atleterna som varit med länge kallar henne för landslagets team mum. För många människor i thaiboxningsvärlden är hon erkänd, nationellt och internationellt. För andra är hon kanske okänd och det har sin förklaring. Hon är personen som verkar i det dolda och när allting flyter på smidigt på mästerskap så är hon nästan alltid orsaken till att det är just det, smidigt. Året 2018 tilldelades hon pris på svenska Kampsportsgalan för årets ledare. Varmt välkomna till en intervju med Lena!

Lena på Kampsportsgalan 2018

Vem är du?
Lena Olsson, 43 år från Göteborg. Jobbar som Scrum master inom Telia IT. Ordförande för Fighter Centre IF.

Vilken roll har du i landslaget?
Team manager.

Vilken kompetens och vilka egenskaper kräver din roll?
Tålamod, noggrannhet, snabbt konsekvenstänk, kunna ta obekväma beslut och stå för dem, god ledare, god lyssnare, vassa armbågar, split vision, förståelse för olika kulturell bakgrund och hur det påverkar exempelvis kommunikation.

Beskriv din dag på ett mästerskap
Mina dagar ser väldigt olika ut beroende på hur långt in i mästerskapet vi är.

När jag anländer är det mycket som ska fås koll på: Registrering av laget, ackrediteringar, tävlingskläder. Har alla fått sina rum? Var finns vilka lokaler? Var kan vi hålla lagmöten? När är lottningen? När lottningen väl är gjord, vilket ibland dröjt länge, så kommer väntan på att få ett fightcard för första tävlingsdagen. Så fort den informationen kommer delar jag den med laget.

Hur lottningen gick till före digitaliseringen.

En vanlig tävlingsdag kan t.ex. se ut så här:
Morgonen börjar med att jag förhoppningsvis hinner få i mig lite frukost. Sen är det lagmöte där vi i lugn och ro kan prata igenom vad som väntar oss under dagen. Ibland vill vår landslagsläkare förmedla något och ibland är det mer ett sätt att samla laget och få lite gemensam tid.

Därefter kan det vara något möte med internationella förbundet jag behöver gå på eller så kan det vara något som behöver fixas för laget. Jag gör även egna listor där jag visualiserar i vilken ring och vilket matchnummer vi har någon som tävlar. Väskan packas för tävlingsdag och resa mot arenan börjar. Jag är oftast en av de första från Sverige på plats och sätter då upp mina listor på en plats som svenska laget har som bas. Så fort tävlingarna börjar håller jag koll på de olika ringarna, oftast tre stycken, och stryker de matcher som är klara på våra listor. Jag informerar coacher som snart har tävlande om hur många matcher det är kvar för att de ska kunna ha fokus på sin fighter istället för att fundera på tiden. När en match är slut kan det hända att jag lindar ben eller försöker ge lite tröstande sällskap, om tid finnes och så behövs. Är oftast en av de sista av svenskarna att lämna arenan och tar mig tillbaka till hotellet. Hinner jag tillbaka innan middagen är slut så försöker jag hinna få i mig mat.

Varje kväll gör jag ett ”dagsinlägg” för kommande dag. Där framgår information om olika tider och platser för mat, eventuella möten med tid och plats. Vem tävlar i vilken ring, vilket matchnummer, i vilken färg och emot vem? Det kan även finnas med annan matnyttig information som hela laget behöver ha vetskap om. Försöker att alltid hinna uppdatera förbundets hemsida med information om hur det gått och vilka som ska tävla kommande dag innan jag går och lägger mig.

Strykning av tävlingskläder

Vad är det roligaste med att vara team manager?
För mig är det absolut att lära känna alla atleterna i landslaget. Jag drivs mycket av att göra mitt för att möjliggöra för att andra ska lyckas nå sina mål. Allt det där slitet sena nätter och det avdragna håret är klart värt det när jag ser någon av våra svenska atleter kliva upp på prispallen. Det har hänt att det kommit glädjetårar när en svensk arm höjs av domaren efter en final.

Vilket mästerskap har du varit mest nöjd med och varför?
Jag skulle nog säga EM i Paris 2018. Det var gångavstånd mellan hotell och arena. Inget krångel med ackrediteringar eller hotellrum, bra sammanhållning i laget, inga större skador. Jag hann ta en liten utflykt för att se Eiffeltornet, Sacré-Cœur och äta crepes. Sen var det underbart att få gråta flera gånger när Sverige tog medaljer av ädel valör. Det är befriande med glädjetårar.

Vilket är ditt mest udda minne från ett mästerskap?
Oj, finns många udda grejer att välja på! Kanske min ackrediteringsbricka från EM i Split, Kroatien, där bilden föreställde en thailändsk officer istället för mig. Gav många skratt!

Lena som thailändska officer

Bomberna i Bangkok 2015, mitt första mästerskap, hoppas jag förblir udda och att det aldrig sker igen. Har ju även varit med om att atleter inte fått kliva på flygplan p.g.a. visumstrul, läkare som inte släppts in i land och skickats direkt tillbaka med vändande flyg utan förklaring. Men även vaknat av att jag haft en aggressiv påfågel på balkongen… och många andra konstigheter. 

Vad anser du vara det viktigaste för att nå landslagsnivå?
Att vara dedikerad och disciplinerad. Det är motigt i perioder men de som kan ta sig igenom det är på god väg. Hård träning både fysiskt och mentalt. Det är lätt att glömma den mentala biten men den är oerhört viktig före, under och efter en match eller mästerskap.

Hur står sig Sverige internationellt?
På damsidan står vi oss mycket bra men jag ser att det kan bli lite av ett generationsskifte snart. Det gäller att bygga på från yngre åldrar och jag tycker att det är oerhört roligt att se Moa Carlsson ta sig från juniorlandslag till seniorlandslag. När det gäller herrarna har vi de senaste åren nått några få, men naggande goda, medaljer. Jag ser framsteg som jag hoppas och tror kommer att fortsätta i rätt riktning.

Vad skiljer det svenska landslaget från andra länders landslag?
I många länder har atleterna möjlighet att i tidig ålder få lov att gå med högre kontaktgrad än vi får lov att göra i Sverige. Kanske ger det en tidigare tävlingsmognad. De får även lov att vinna, eller förlora, matcher och det tror jag ger större möjligheter att hantera den psykiska delen av idrotten. Jag menar inte att vi svenska är sämre på att vinna eller förlora men jag tror att vi kan bli bättre på att hantera de delarna av idrotten.

Vidare har många av de andra länderna fått stöd av sina nationella olympiska kommittéer vilket vi inte får från SOK. Även där finns det många bitar som ger dem en liten fördel innan vi hinner i kapp. För det gör vi!

Ofta nämns det svenska laget som ett gott exempel. Vi har saker inskickade i tid, vi klär oss enligt reglementet, vi deltar i de obligatoriska delarna mästerskap och vi visar verkligen good sportsmanship. Det ger oss ibland oväntade fördelar.

En pålitlig klippa!

Hur ser din kontakt ut med andra länders landslag och personer med motsvarande roll i detsamma?
Jag har en hel del kontakt med det internationella förbundet, IFMA, och det europeiska förbundet, EMF, mellan mästerskapen. Alla team managers är med i grupper på Whatsapp och Telegram så mycket kommunikation sker där, speciellt under mästerskap när informationsflödet är intensivt. På mästerskapen är det ofta jag som blir uppsökt för att få information då många andra team managers vet att jag inte ger mig förrän jag har fått den fakta som behövs. ”Ah, Sweden is in this room. Then we are in the right place” har jag fått höra när det var oklart om var lottningen skulle ske på ett EM. Det är svårt för en del länder då det är brist på vissa språkkunskaper. IFMA och EMF säger att man ska ha engelska som språk och även om vi svenskar ser det som självklart är det långt ifrån alla som deltar som haft privilegiet att få lära sig engelska i skolan eller kunnat se på engelsktalande tv och film. Det händer ibland att information kommer på ryska och då får även jag jaga ”tolk”.

Vilken tycker du är den viktigaste egenskapen hos en fighter?
Saknar en bra översättning men determination är det jag skulle vilja svara. Att ha en form av beslutsamhet att nå uppsatta mål och framgång. Att klara av att ta lärdom av förluster och nyttja det som bränsle för framtiden.

Thaiboxning har fått fullt erkännande av IOK. Tror du att thaiboxning blir en OS-gren inom en överskådlig framtid?
Jag vet att det pratats om detta i många år men nu känns det som att det verkligen kan vara på gång. Det finns idag drygt 30 olika idrotter som har samma status så vi får fortsätta att bidra med vårt strå till stacken för att kanske kunna vara med redan 21 juli – 6 augusti 2028 i Los Angeles. Det vi sår nu kan de som är unga utövare idag skörda i framtiden.

Drömmen om OS

Hur går tankarna när svenska fighters går match?
Jag blir ofta lite nervig och har svårt att sitta eller stå still. Försöker att alltid få till lite ”heja på” från sidan. Det är något vi pratar en del om på våra morgonmöten med laget, att om vi kan ge lite extra energi från sidan kanske det kan vara den sista procenten som behövs för att orka med och vinna en jämn fight. Ibland kommer det lite glädjetårar när det blir svensk vinst.

Tyvärr är det så ibland, speciellt i början av ett mästerskap, att vi kan ha många svenskar igång med matcher tätt eller att de rent av går samtidigt i olika ringar. Då hinner jag ibland bara se en glimt av matcherna. Väldigt jobbigt men det prioriterar alltid laget före individen.

Hur många medaljer tror du att landslaget tar om VM arrangeras i år?
Det här är en fråga som är otroligt svårt att besvara. Det finns så många faktorer som påverkar men jag drar till med 3 guld, 2 silver och 4 brons. Vem jag tror får vad håller jag som en väl bevarad hemlighet.

Lena på Bosön 2015

 

Lena på instagram: Pleian 
Fotograf: Okänd